Låt mig slippa
Ångest är fan den värsta känslan som finns. Klumpen i magen. Fjärilarna som hamnar innanför bröstet och bara signalerar att något är fel. De osynliga händerna som griper tag om min strupe och verkar vilja långsamt kväva mig till döds. Min kropp som i panik kippar efter luft. Andas in andas ut, andas in andas ut, andas in, in, in, in, in.
Går inte att andas ut.
Går inte att andas ut.
Det händer dagligen numera och jag hatar det.
Är kroppsliga symptom skönare än endast psykiska? Jag vettefan alltså.
Kommentarer
Trackback
