Bara Jenny, ingen annan.

Jag vill verkligen att börja blogga igen. Det är så skönt att få skriva av sig. För mig är nog bloggande lite som terapi tror jag. Sen är det kul att ha någonstans att spara sina minnen också.

Jag får se om jag kommer fortsätta blogga, vi får se helt enkelt. Jag vet inte om jag då ska hålla mig till den här bloggen eller om jag startar en ny, för jag är inte helt nöjd med det här namnet. Men vad ska man göra liksom? Det är ju faktiskt innehållet som är det viktigaste.

Jag vet inte om det här suget efter att blogga kom av en anledning. Jag har det ganska tufft just nu och tidigare har jag alltid vänt mig till bloggen för att få ut känslorna. Jag har den här gången vänt mig till mina vänner istället. Kanske är det lite bättre. Jag har erfarenheter av att det inte är så smart att lämna ut för mycket information i en blogg. Speciellt inte om det handlar om andra människor. Så jag kommer att hålla det lite mer för mig själv och inte lämna ut lika mycket i framtiden, även om jag delar med mig av lite. Det är nog ett smart drag.

Förhoppningsvis på återseende!

Jenny