Bara Jenny, ingen annan.

---

Jag är hon som aldrig blir arg. Jag är hon som alltid finns där. Jag är hon som sväljer all din skit. Jag är hon som ger och ger men aldrig får tillbaka.

Jag gör allt för de flesta. Varför? Ingen aning. Det är sån jag är. Men jag är ingen jävla gudinna för det, och det har jag aldrig påstått heller. Jag gör misstag. Kanske till och med fler misstag än de flesta. Vissa kallar det mänskligt. Andra kallar det fel. Jag kallar det för Jenny.

Ser på dig med ett leende. Möts av en iskall blick i dina ögon. De där ögonen som brukade få mig knäsvag. Denna gång gör du mig knäsvag på ett annat sätt. Din kroppshållning får mig livrädd. Du står hotfullt lutad över mig. Jag faller med knäna mot den hårda marken. Börjar skaka.

Du höjer handen. Blänger på mig. Jag håller upp händerna för att skydda huvudet. Sluter ögonen hårt. Förbereder mig för slaget. Så kommer det. Hårt. Smärtan är omedelbar, och fruktansvärd. Jag öppnar ögonen. Tittar upp på dig. Det vibrerar i bröstet. Tårarna som har pressats tillbaka så hårt, kommer nu. Rinner ner längs kinderna. Landar på betongen jag sitter på. Det låter lite som regn. Fast hårdare. Ensammare. Jag kan inte andas.

Som en vindpust i vakuum. Helt oväntat. Plötsligt får jag styrka. Vibrationerna i bröstet ökar. Känner adrenalinet pumpa i mina vener. Reser mig upp. Torkar tårarna hårt. Det svider om kinderna. Kunde inte bry mig mindre.

Knyter nävarna. Slår tillbaka.

Du faller ner till marken efter ett enda slag.

Dessvärre håller jag på att bli riktigt sjuk. Kan det ha något att göra med helgen som var kanske? Näää... Men jag har bestämt mig för att inte bli sjuk, även om jag faktiskt blir det. För denna vecka ser jag verkligen fram emot! För det första så går jag bara en halv vecka, torsdag och fredag är helt lediga för min del. Då ska det bli lite photo shoot med N och T. Sedan ska jag hitta på en massa skoj i helgen också!

Okej, jag måste erkänna att jag inte somnade tidigare inatt än vad jag brukar på vardagar. Inatt var lite galet. Men det var riktigt kul! Mindre kul är att min mobil har gett upp sitt liv här på jorden. Och det är min reservmobil som egentligen är min gamla mobil då min ordinarie också har gett upp. Kanske ska köpa sig en ny?!

Nej, jag är inte deppig jämt. Faktum är att jag har varit väldigt glad den senaste tiden! Jag har sagt detta förut men det tål att sägas igen; jag blir bara sugen på att skriva när jag ligger och tänker och mår dåligt, och då hamnar det i bloggen! Och detta inträffar bara om kvällarna (därav sömnproblemen), medan jag om dagarna är världens gladaste tjej!

Ångest är fan den värsta känslan som finns. Klumpen i magen. Fjärilarna som hamnar innanför bröstet och bara signalerar att något är fel. De osynliga händerna som griper tag om min strupe och verkar vilja långsamt kväva mig till döds. Min kropp som i panik kippar efter luft. Andas in andas ut, andas in andas ut, andas in, in, in, in, in.
Går inte att andas ut.

Men jag har fortfarande lika lite att skriva. Hm. Kan ju säga att jag är väldigt, väldigt glad i alla fall! Det är ju alltid något. Och det beror på en viss person. Hihi.

För övrigt kan jag säga att jag är less på plugget. Kan verkligen inte ta mig i kragen och bara komma i kapp med allt! Grymt jobbigt. Menmen, jag ska inte klaga! Isåfall ska jag klaga på mig själv som är lat.

Det här fungerar verkligen inte längre. Jag skulle gått upp sex idag för att hinna till skolan i tid. När vaknade jag? Jo, klockan 12! Missade därför hela skoldagen vilket inte är första gången. Förändring måste ske!