Bara Jenny, ingen annan.

Jag och N hade en diskussion idag och vi kom fram till att vi båda börjar förlora tron om kärlek. Äkta kärlek alltså. Visst, tonårstjafs till förhållanden innehållandes "jag älskar dig" efter tredje dejten, ja det finns det ju gott om. Men kärlek som i att inte kunna leva utan den andra, som i att bara se perfektion hos sin partner, som i att klicka och vara bästa vän samtidigt som älskare med sin partner, som i att längta efter att bara få umgås och vara nära denna person, finns det?

Jag börjar tappa tron på det...

Jag är så less på dryga människor. Varför kan man inte bara var glad och trevlig istället?

Det är ju bra att man har något att skratta åt. För det har jag gjort åt en sak idag. Som fan. Ibland slutar jag inte på många minuter. Alltså förlåt. Men fyfan vad kul! xD

Kan. Inte. Sova. Längre. Gick aldrig och la mig inatt. Halvt medvetslös nu.

Men en uppdatering i bloggen blev det i alla fall!

Ge mig helg

Det är kul att någon man knappt känner kan såra en.

God kväll på er, kära läsare. Kände att det var dags för en uppdatering här i bloggen.

Sen sist har det inte hänt mycket. Valpen och jag ligger och sover tills vi blir tvingade till annat och livet leker. Duger.

Sömnproblemen är tillbaka. Eller var de ens borta någon gång? Trodde att ovanstående skulle hjälpa mig med att kunna somna men, nej, så var emellertid icke fallet. Men när jag väl sover så vill jag aldrig sluta. Tummen upp för att sova bort en hel dag utan att behöva det!

Ja, vad ska jag skriva mer om? Klaga är ju alltid kul. Det är för helvetes jävla kallt ute! Kollade på termometern i morse (runt sextiden) innan jag somnade, och då var det minus trettiotvå fucking grader. Det är som om allt som finns utanför mitt hus, har stannat. Ingenting existerar i den kylan. Obehagskänslor, javisst.

Önskar er en fortsatt trevlig natt, så hörs vi en annan gång.

Hohoho, om ni bara visste... Ni har ingen aning.









Appropå något helt annat så älskar jag min valp. Han gör mig sjukt glad.



Ursäkta mobilbilden. Systemen är för klumpig och den digitala har slutat samarbeta.

Vad yrar jag om? Livet är fan uuuunderbart! Jag är så jävla lycklig just nu.

Herrejösses vad mitt humör ändras. Jag tror det har ett namn.

Juste, tonåring var det visst.

Jag mår illa. Illa av allt. Allt gör mig illa. Men jag har slutat visa mina känslor utåt. Förutom genom den här bloggen då. För övrigt visar jag inga (negativa) känslor.
Det gör alla andra så bra.

PUT ON A SMILE, BITCH! :)

Sitter på rummet iförd långkallingar och favorittofflorna. Men med ett glas skumpa, såklart. Fin mix, känner jag. Men eftersom min feber vägrar lägga sig så gör jag det bästa av situationen.

Jag måste bara få tycka synd om mig själv idag. Vaknade imorse och mådde piss, 39,5 graders feber och en hals som torterade mig. SÅ, jag ska ligga hemma i min säng på nyårsafton. Bluääk.

Man måste ju vara uppe sent dagen innan nyår! Även om jag har 39,2 graders feber... Men jag har bestämt mig för att jag SKA bli frisk jag! Och även om jag inte blir det så ska jag ut och festa loss imorgon natt. Tyresö ska bli osäkert har jag hört. Lär blir niiiice :)

Men jag har egentligen inget mer att säga, men långa (tråkiga) blogginlägg har ingen haft kul med heller så det är väl lika bra.

Hörs imorgon eller på fredag när bakfyllan lagt sig.

Vad fan i helvetes jävla skit.

Jag mår inte bra. Har feber och både halsen och öronen försöker avliva mig.

Men det är ju mitt minsta problem just nu!




(Fan vilken klagoblogg det här blir. Men det är ju när man är arg på något som man känner suget efter att skriva.)

 

Förtydligande angående förrförra inlägget: Jag är som sagt beroende av ALLT. Alla.

Men jag insåg en till sak också! Jag är immun.

Insåg även en tredje sak: Jag suger på att blogga.

Jag är beroende. Av allt.

Tänk på den ni!





Bilden har absolut inget med texten att göra. Eller?