Bara Jenny, ingen annan.

Sakta men säkert kommer längtan tillbaka. Längtan efter kärlek. Har inte varit ensam så här länge sedan jag var fjorton. Men jag är så himla försiktig. Försiktig och rädd. Vill hitta någon allt klaffar med. Det kommer när det kommer.
För det är väl när man slutar leta som Han kommer?

Det är nog bara bra för mig att vara ensam. Har levt genom någon annan i flera år nu, och innan jag gjorde det var mitt liv helt upp och ner. Nu är jag tillbaka på samma plats igen, en förvirrad fjortonårings tankar i en nästan artonårig kropp. Knas.

Nästa gång ska bli bättre. Jag ska sluta vara en parasit som är lycklig endast på grund av en nykär känsla. Jag ska kunna vara lycklig på egen hand också. Även om jag har en speciell vid min sida sen. För det vill jag. Som fan. Det ska jag.